Ett fint minne

Att träna freestyle med sin hund kan bli ett fint minne. Tyvärr är hundens livstid relativt kort, och den tid man får tillsammans får man verkligen se till att ta vara på. Att dansa freestyle tillsammans är en rolig aktivitet som är fint att se tillbaka på. Även de mest bångstyriga och busiga hundar kan komma att älska att dansa freestyle. Något som är väldigt positivt med freestyle är att det inte görs några bedömningar av hundens smidighet eller storlek utan alla former och varianter är tillåtna. Det gäller bara att skapa ett program som passar till hundens karaktär.

När jag som ungdom började gå på hundträningar i den lokala hundklubben hade jag ingen aning om vad freestyle var eller om det var något för mig och min ganska nerviga hund. När hon stod på bakbenen var hon lika lång som jag, och vägde nästan lika mycket. Hon var en blandrashund och egentligen inte alls någon champion, men vi tyckte om att träna tillsammans. När vi började dansa tillsammans så trodde jag inte alls att det skulle gå så bra som det gjorde. Men jag tyckte att det var skönt med en fri träningsform som tog till vara min hunds busighet och energi.

När vi fick vår första symboliska vinst-rosett och diplom i freestyle så var jag väldigt stolt. Vi fick många komplimanger, och jag som kände att jag alltid behövde kämpa väldigt mycket med min hund blev väldigt stolt. Det är ett mycket fint minne. Vi fortsatte inte att träna freestyle eftersom det var en bra bit att åka till hundklubben och min hund var nog lite för ivrig för att bli riktigt duktig. Men vi blev absolut bättre på att leka tillsammans och vi lärde oss många nya tricks med åren.